Kärleken

Min pappas fru brukar alltid benämna den man älskar som "kärleken". Used in a sentence: "Åh, nu kommer kärleken hem från jobbet!"

Jag tycker att det är ganska sött...

I alla fall, det här är min kärlek och det har han varit i snart åtta år (shit! länge!). Fredrik är mannen med två ansikten; 100 procent businessman på jobbet och femtonårig pojke som älskar att retas all övrig tid av dygnet. Håller ofta på med små experiment, till exempel tvångsmatade han vår gamla roomie med lösgodis utan att hon märkte det. Vart hon än vände sig stod det skålar med hennes favoritgodis, bara för att Fredrik ämnade testa hennes viljestyrka...

Han och jag behöver ofta bara titta på varandra för att veta vad den andre tycker om övriga personer i rummet. Vi kan ibland vara ett sånt där jobbigt par som avslutar varandras meningar och säger att VI tyckte att den där filmen var väldigt bra.

Det bästa med Fredrik (förutom att han alltid kan få mig att skratta) är att ingenting är omöjligt när man är med honom. Pratar jag om att gå på en fotokurs så får jag besked om att han har bokat in mig på en nästa vecka. Säger jag att jag saknar mamma och pappa så ringer han och hyr en bil till nästa helg. Om jag tycker att jag är värdelös på något så håller han fast mig och kramar mig tills den känslan går över.